viktoria

jag sitter med mobilen i handen, jag börjar skriva, jag raderar, det kändes fel. jag börjar skriva igen, och även denna gång raderar jag, det blev inte bättre. om och om igen, tills jag ger upp, jag får aldrig fram det jag vill men vet heller inte hur jag ska få fram de.. (hur kunde jag vika ner mig sådär)... det är dags att samla ny krafter, ta nya tag. jag lovade mig själv att det inte skulle hända, det gjorde det inte, men nu börjar det, mer o mer. jag vet inte hur jag ska bli av med det, ångesten kommer fram, det var just det den inte skulle.